Dubbelt speciella relativitetsteorin

Dubbelt speciella relativitetsteorin eller som den även kallas deformerat speciella relativitetsteorin (DSR) är en modifiering av speciell relativitetsteori, i vilken inte bara ljusets hastighet är konstant, utan även en viss, mycket kort, längd uppfattas lika av alla observatörer. Det finns alltså inte bara en observatörsoberoende maximal hastighet ( ljushastigheten), utan även observatörsoberoende Planckenheter för maximal energi och minsta längd, som måste förbli oförändrade under relativistiska transformationer.^[1]

Teorin utvecklades i slutet av 1990-talet parallellt av Giovanni Amelino-Camelia, fysikprofessor i Rom, och Lee Smolin, fysiker numera i Toronto, Kanada, tillsammans med portugisiske kosmologen João Magueijo i London. Den hade även förekommit implicit i en artikel av Paul Merriam. Teorin anses fortfarande, ända sedan den offentliggjordes 2002, på grund av den traditionella versionens mycket starka ställning, som mycket spekulativ. Även om den bygger på väl etablerade principer i teoretisk fysik (t.ex. principen om allmän kovarians), så anses den av en majoritet av högenergifysiker som mindre lovande, medan några pekar på intressanta möjligheter.